provocativegirl

                                                         I'm lying alone with my head on the phone
                                          Thinking of you till it hurts 
                                I know you hurt too but what else can we do
                                          Tormented and torn apart 
                               I wish I could carry your smile and my heart
                                     For times when my life feels so low
                         It would make me believe what tomorrow could bring 
                        When today doesn't really know, doesn't really know...

Ja, så kändes det idag iallafall, var fan inte beredd o se honom, det går ju så bra när jag inte ser honom, men fan fan fan!!!! Varför gör det så jäkla ont? Känns som att hela hjärtas krasas sönder till smulor o klumpen kommer o tårarna vill bara rinna...

                              I can't be too late to say that I was so wrong

Eller är det försent?

                                 Please love me or I'll be gone, I'll be gone

Puss o hej♥

Var ute igår, var väl sådär, saken var den att jag var så jimla trött från början så jag orkade inte riktigt, så sorry girls om jag inte var så himla "på" igår.. Åh jag blir så irriterad!!! Vad håller han på med?? Varför skriver han till henne för?? O varför kan jag bara inte glömma honom?? Jag vill verkligen inte det här!! Han är ju verkligen en idiot men det går bara inte o glömma idioten!! Fan också!!! Det mest iriterande är att han skriver till henne, fan hela jag skakade igår för att det blev så jobbigt!! Ville ju inte gråta liksom... Aja..

Puss o hej♥

Jag har filosoferat lite ang det här med livet o kärlek o allt. Oftast så får man ju höra att man har en själsfrände, att man bara har en stor kärlek, är det så? Vad vet jag egentligen... Jag trodde att jag hade en stor kärlek el snarare en fantasi, jag trånade efter honom i så många år o jag hade skapat mig en bild av hur han var, men sen när det väl blev vi, så var det inte riktigt så som jag hade föreställt mig, ibland ska man låta en fantasi bara vara en fantasi o inte göra verklighet av den, el iaf inte skapa såna förhoppningar... Men jag sumpade det, men å andra sidan så gav han mig ju aldrig en chans, varför skulle jag tro honom just då när han ljög om allt annat...

Sen har vi kärleken som har hängt med länge, trots alla bråk o tjafs vi har haft o fortfarande har, vi kallas ju inte för Al o Peg Bundy för inget=P Men även om vi har haft det jäkligt jobbigt osv, vi har ändå hängt ihop länge, vi är vänner o vi har båda känslor för varandra, men det är bara så svårt, el enligt honom så känner han ju absolut inget för mig, men vi båda vet att det är lögn, annars skulle vi inte stå där vi står idag, vi kan inte leva med varandra men heller inte utan... Han är en mkt kär vän för mig o jag tycker mkt om honom, kommer nog aldrig att kunna glömma honom el släppa honom helt, tro mig jag har verkligen försökt!! Men han har redan intagit en stor plats i mitt hjärta... även om han har krossat den många ggr...

Sen har vi den förlorade kärleken, den som som betydde massor men som sen bara övergick till vänskap, världens bästa vänskap hade jag med den killen, vi kunde prata om allt o han hjälpte mig med allt. Tyvärr så dog han i somras, o jag kan inte med ord beskriva vilket tomrum han efterlämnade... Saknar di så himla mkt!!!

Ja, som sagt, nu har jag fått ur mig lite av det jag har tänkt på... Kommentera gärna vad ni tror om det här, kan man ha flera stora kärlekar i livet el har man bara en som etsar sig in i hjärta o själ?? Sj så vet jag inte...

Puss o hej♥